KattAssi

Nu har jag suttit och läst igenom de gamla inläggen. Herre min gud vad jag gnäller!
Det är helt galet - inte undra på att ingen läser, iofs så har jag ju inte gett ut adressen till så många, men ändå.
Dock kom jag just på att det kanske kunde vara lite roligt att ta upp bloggandet igen, mest för mig själv, för att kunna gå tillbaka och läsa vad som varit.

Men tillbaka till nuet och verkligheten!
Sen sist jag skrev har det nästan gått ett år, mycket har hänt - jag har slutat jobbet! HURRA! Istället för städerska-tar-död-på-min-rygg-jobbet så har jag börjat läsa upp mina betyg :) Och inte vart som helst, utan på Ljungskile folkhögskola! Där går jag allmän linje med drama ( Draken ) och har hamnat i en alldeles underbar klass, med fina nya vänner som jag tycker hemskt mycket om. Innan terminstarten var jag fruktansvärt nervös, rädd för att det skulle bli som på gymnasiet, känna att man inte passade inte någonstans och konstant undran över vad fasen man gör här - men icke! Hittils har jag känt att jag trivs nåt otroligt, tryggt och jag litar på dem jag umgås med :) ( Ni är superbra! )

Sen så har Martin och jag skaffat råttor. Först blev det två stycken i Januari - Sylvester och Arnold - vi köpte dem av en tjej på Öckerö som haft dem en tid och sedan tröttnat. Hon hade spån i buren, så Arnold hade pga allt damm i det, fått rossel ( Råttastma ). I april, när vi flyttade från Jarlsgatan till låghusen på Tureborg, skaffade vi två små råttkillar, dessa kom att heta Strumpan och Rizzo. Dessa fyra rackare har olika personligheter:
Sylvester - nyfiken, kontrollfreak nästan. Så fort man öppnar en av luckorna i buren sticker han fram huvudet och sen hoppar upp för att kolla om det kom in något ärbart eller om man kanske kan försöka komma ut och kissa på stickkontakterna, det är viktigt med revir tycker han. Sen måste han alltid gömma undan extramaten de får, alla middagsrester ger vi till dem, han lägger dem bakom toaletten i deras bur och är jätte nöjd att han varit så snabb o smart att de andra inte får något. Grejen är den att när han går och lägger sig så går de andra och äter upp det. Det är såhär varje dag.
Arnold - den late, nysande tjockisen, han älskade att ligga i huset och sova och mysa, gå upp o äta och dricka, sen ner och sova igen. Åtminstonde fram tills han dog. Det hände den 3 oktober, Martins och min ettårsdag för att ha bott tillsammans. Av ålder, började tappa päls och bli gråare, tappade balansen, en förkylning tog knäcken på honom och det känns jätte hemskt att inte höra honom nysa när man tittar på tv. Vi saknar dig Arn <3
Strumpan - Anledningen till att han heter Strumpan är pga att han tycker om att krypa in i strumpor och gosa. Han gillar även att ligga i huvan bak på tröjan, men det var inte så fint att kalla honom för Huvan ... Han är den kittliga av de fyra. Vi har en liten näthylla från Ikea som de gillar att sova i. Sylvester brukar ligga och sova där framåt kvällskvisten, då kommer Strumpan och vill att Syl ska tvätta och putsa på honom. Syl gör det gärna, det enda är väl att det låter som att han håller på att tortera Strumpan till döds, för han piper nåt otroligt. I början blev vi arga på Syl och skällde, sen så såg vi att Strumpnötet gick in dit av fri vilja och Syllan bara var snäll egentligen. Stackars Sylibyl. Strumpan är även burvaktaren. Vi har skaffat oss en liten katt, hon kom hit i juli och då var ju råtterna större än henne, så hon blev rädd för dem - jätte bra tyckte vi, för tänk om hon skulle bli mordisk och kände för att äta lite extra en dag. Inte då, det var Strumpan som under en natt tyckte att hon kom för nära och bet henne helt enkelt i ena örat. Så på morgonen när vi gick upp hade hon lite torkat blod och ett stilrent hack i ena örtoppen. Inte så rockigt på kattskalan att ha blivit biten av en råtta. Nu när hon kommer nära gör Strump utfall mot henne och blottar tänderna. Han är tuff, den.
Rizzo - Den fete. Han var mobbad i början, men han gjorde revolt och har blivit ett riktigt bad ass. Han har lite rex i sig, så pälsen o morrhåren är krulliga, därav namnet. Han är en tyken liten skit som muckar gräl med andra. Terroriserar Syl tills han säger ifrån och då skriker Riz högt. Samma sak här som med Strumpan - vi trodde Syl var dum, fram tills vi såg att Riz var en liten hal typ. Men han är mysig, det är skönt att bada honom, för han torkar fort och gillar att bli kliad bakom örat.

I juli skaffade vi Triss, kattskrället som Martin säger.
Hon är en trotsålderkatt. Hon vet att hon inte får vara på köksytorna eller på borden - ändå var det något lite skrälle som stod och åt ur vår ärtsoppekastrull, som var på och stod och kokade! -.- Eller står och slickar disk i diskkon. Man blir ju galen för mindre.
Dock kommer hon när man ropar, det är jätte skönt nu när hon har börjat gå ut. Kommer nog bli mycket skivit om Triss här ...

En annan sak som hänt är att man blivit en glasögonorm. Dagen efter att man fyllt 20 så var vi hos optikern. Jojomänsan, jag var närsynt. Ringde och berättade för mamma, hon skrattade och sa " Det har du ärvt av mig, muhahah" -.-'
Man känner att det går utför när man blir gammal.
Dock var det ju hos Spechsavers, så två par till priset av ett. Detta moment var dock rätt svårt, för det var inte många bågar som ville ligga bra på min lilla tokiga näsa. Så när man väl hittat ett första par, tog det dubbelt så lång tid att hitta ett andra. Martin var lite svår att ignorera när han med gick runt och provade glasögon, det såg kul ut. Han är mysig, min man.

Nej, nu har jag nästan skrivit en hel roman. Martin ringde precis, han blev sur över att jag bloggade - han hatar det. Och visst, det gör jag med, iaf när folk har det som yrke. Rätt löjligt asså.
Nej, nu blir det skola och förberedelser för föreställning. Sen sko och byxköp med Oskar. Han behövde det, sa han.

So long!