KattAssi

Det var ett tag sen man skrev här .. Dock spelar det väl inte så stor roll egentligen .. Jag skriver väl oftast för att få skriva av mig lite granna.
Förtillfället är jag nog rätt så tillfreds med tillvaron. Jag bryr mig inte så jätte mycket om att vågen kan visa lite för höga siffror och jag känner ingen oro eller ångest över mina förhållanden med vänner och min kärlek.
Djuren mår bra och solen har börjat kika fram igen.
Det går mot ljusare tider och jag hoppas att jag får stanna kvar i det nu, det skulle vara skönt.

Idag har min man fått sitt efterlängtade spel till datorn, Batterfield Bad company 2, så han ska snöa in sig på det resten av kvällen efter att vi ätit middag. Det får han gärna, han är duktig på att ge både mig och datorn uppmärksamheten vi förtjänar :) Dessutom kommer Oskar hit senare och lånar nog vår soffa att sova på med. Lite sällskap mer än katten är ju trevligt de ungefärligen 7 timmarna som är kvar innan man ska sova.

Lite annan update sen sist är att jag fått mitt högra "första hål" i örat töjt till 8 mm, så nu ligger det i symetri med det vänstra. Känns bra. Dock upprör jag både min egen och Martins mamma i denna aktivitet. Men jaja, jag gilla't, töjet alltså.
Sen har jag även lysande rött hår nu - det är rätt fagert och alla tanter blir glada när man möter dem på stan ^^
Nu måste jag dock återgå till lite städ-plock innan kära husbandet entrar hemmet.
Solong!

Igår fick vi hem tre nya råttor :) Tjejer den här gången. Det är väldigt stor skillnad på könen hos råttor, rent beteendemässigt. Hannarna ligger mest o slappar i sin bur medans honorna far runt, klättrar och leker. Samma visa när de kommer ut. Nu har vi inte haft dem lösa på golvet så mycket sen igår, för de tycker fortfarande att det är hemskt obehagligt att gå på så ny mark, så då kommer de tillbaka och hoppas upp på mig eller Martin igen, för där är det tryggt. Allt är så spännande med, bara man går förbi buren är de framme och ska kika. Så mysigt med lite fart istället för hannarnas lugna vardag. De är ju underbara på sitt sätt med :)

Lite bilder:

Jag har ju inte skrivit på ett tag, har haft mycket i huvudet men har haft så svårt att få ut det genom fingrarna att det inte blivit något på ett bra tag ..
Nu är iaf julhelgen slut - skönt!
Det har varit kaos i mitt huvud inför denna julen. Eftersom att förra julhelgen blev ett rent helvete och all jävla smärta som genomleds var fruktansvärd. Så jag våndades över att få uppleva allt det där igen. Alla sinnen har varit på spänn och jag har haft otroligt svårt att slappna av hela december månad. Men allt klarade sig bra och jag kan äntligen slappna av igen. Super skönt!
För tillfället sitter jag i vår devonsoffa med laptopen i knät, det är lite halvslappt men bra ^^
Har just nu lov från skolan med, dock jobbar jag de dagar som inte är röda innan nyår. Men ändå skönt att få in pengar. Och lite ledigt blir det ju ^^
Iaf, julafton spenderades med sovmorgon och risgrynsgröt, min första risgrynsgröt och jag blev nöjd med den :) Sen slappade vi lite, sen bar det av hem till Martins mamma o pappa. Det var mysigt och trevligt där och det hade varittrevligt att stanna lite längre. Dock fick vi åka mot Göteborg och mina släktingar där för att ha ett av få get-togethers med dem  - vi ses oftast bara på julafton så det blir till att göra det bästa av det :)
Skörden av julklappar var fin iår.
Dock finns det ju de i ens närhet som inte fattar att det är tanken som räknas, utan letar upp det den fått i paket, kollar vad det kostar och sen går och klagar hos den som den fått det av. Jag blir galen, alltså. Fy fan.
Nu på senare tid har jag blivit en riktig sticknings-spree. Det är verkligen jätte roligt och jag håller på med både strumpor, vantar och mössor just nu. Stickade ett åar strumpor till Tinas son häromdagen, hon var här och hämtade dem precis och var mycket nöjd med dem. Jätte kul tyckte jag!
Igår var vi på klappjakt och kalkonmiddag hos Martins mormor, vi fick med oss två muggar och två handdukar hem, fin fint. Spelade ett spel som heter "Men andra ord" också, jätte roligt. Kan jag verkligen rekomendera.
Idag har mitt husband och jag varit på Torp, fyndade ett par vita lackkängor från Dr.Martens, underbart! Sen åkte vi hem o städade och gjorde i ordning litet julbord innan mamma kom hit och åt med oss. Prat, te och Simpsons blev det och nu sitter jag här.
Imorgon ska vi tvätta och se på "Six feet under", sån sjukt underbart bra serie. Känns både bra och dåligt att vara på näst-sista sesongen ...
Yeah yeah, nu ska jag nog lägga mig. Julmat gör mig så äckligt trött.
Solong sålänge ^^

Åh. Jag vill julpynta. Verkligen!
Det är så mysigt och fint med alla stjärnor och ljus i fönstren. Och det lyser upp i mörkret.
Men icke. Får allt ta och vänta tills slutet av novembereller början av december.
Men det rycker i mina fingrar, de vill pynta. Riktigt bad vill de pynta.

Trött! Så äckligt trött. Har snoozat väckarklockan i säkert en timme - dumt! För man blir ju bara segare i huvudet av det.
Veckan går så fort, det är redan torsdag.
Veckan har varit lite upponer. I tisdags var nog en av de värsta dagarna på länge.
Jag har kommit fram till att jag går i en klass vars åsikter och tycke hör hemma på mellanstadiet. Att vissa personer behandlar andra dåligt och klagar på att alla är så taskiga mot denne hela tiden, men om du inte är snäll - hur kan du då förvänta dig att alla andra ska böja sig på knä och buga så fort du kommer?
Och jag blir galen. Galen på att det har gått så långt. Jag har inte bett om at få hamna i detta. Inte bett om att få ångest utav detta.
Är det konstigt att man inte orkar fråga någon som annars inte frågar en, om denne vill följa med och göra något? Som var bjuden på fest, men sen i sista stund tackade nej pga att personen denne var intresserad av inte kunde komma? Då känner man ju att man spelar stor roll. Ren jävla falskhet, och jag orkar inte ta det. Skiter i hela grejen nu. För jag har faktiskt försökt, försökt vara snäll och förstående, men när man inte får något tillbaka och när man bara duger när det passar, då pallar jag inte längre faktiskt. Och då känns det skönt att jag har dem jag verkligen litar på och tycker om. De som ger mig glädje och det känns som att jag ger dem samma sak tillbaka.
Men hela den här situationen ger mig en sån ångest. Pga att jag känner att jag inte orkar, inte pallar, inte har bett om att få det såhär. Och jag är orolig för att det ska förstöra och röra runt i alla andra relationer. För denna person nästlar sig in och fjäskar. Jag vill bara kräkas över allt fjäsk, alla tomma ord som är så lätta att genomskåda. Uäk.
Men nu tillbaka till resten av veckan.
Vi vaccinerade Triss i tisdags och det kändes skönt att äntligen få gjort det.

Onsdagen var bra, kändes väldigt bra faktiskt och flöt på bra. Vi hade filmkunskap och analyserade Hajen, sen såg vi på Big Fish och analyserade den. Sen umgicks jag med min Mövs och vi åkte till Göteborg för att titta på en liten bil till mig. Dumt att bustningen fram var paj och den hade börjat rosta, annars hade jag haft mig en liten fin Mitsubishi colt att övningsköra med. Samtidigt som man åkte bussen skrev jag klart min bokrecension och försökte att inte kräkas. Busschaffören var en sån där sur typ som gasar och bromsar, gasar och bromsar. Tur att man inte hade nackspärr ... Såg även på ett kaotiskt avsnitt utav Grey's Anatomy. Det har börjat flippa ur nu, faktiskt.

Och idag är det ju torsdag - sovmorgon och sen svenska b. Hälften redovisade vilka böcker de läst och berättade lite om dem. Det var roligt! När jag sedan skulle ta mitt måltidsinsulin vid lunchen upptäkte jag att jag glömt det hemma -.- Så fort iväg ner till bussen och åka hem och sticka sig i låret. Tur att bussarna går hyffsat ofta iaf!
Väl hemma tampas jag med katten som blev glad när jag kom hem och ville sedan direkt bli utsläppt. Visst tänkte jag, det regnar, men vi provar. Efter två minuter hör jag ett klagande jamande och katten sitter utanför porten och tittar rätt förebrående på mig. Men nu efter några minuter inne vill hon ut igen. Men icke. Hon får hålla sig tills det slutat regna. För man vet ju att det blir samma gnäll igen när hon väl kommit ut. Min fråga till världen är väl varför inte hon vet om det själv.

Nej, nu blir det lite matteplugg och sedan kommer nog min man hem :)
Soloong!

Ja, så är det. Det är natt. Klockan är två minuter i två, på söndag natt - jag kan inte somna.
Är inte trött. Inte alls.
Detta gör mig galen. För om sex timmar ska jag hoppa på bussen där nere vid bron och ta mig till skolan. AAAAAH! Så jag funderar på att inte gå och lägga mig, utan helt enkelt sitta uppe tills klockan är sex, ta en dusch och dricka starkt kaffe, göra mig så snygg det går efter en natt utan sömn och sen ge mig av till skolan, för att sedan åka hem och sova!
Men, vi får se. Allt kan hända. Och nattens timmar går så långsamt i vaket läge.
Imorgon börjar skolan igen med, är sådär pepp. Speciellt efter en veckas sjukdom och sen en veckas lov på det.  Jag firar stort här i natten. Yeah, right.
Martin ligger och sover. Katten med.
Martin fiser - jag tackar min lyckliga stjärna att lukt färdas uppåt.

Det har iaf varit ett bra lov. Jag har gjort väldigt lite. Sovit, städat lite lagom, träffat Oskar, bowlat med goa vänner och fina älsk ♥, varit med Martin en sväng på jobbet, ätit pepparkakor och träffat mysiga Jessi :)
Är helt klart nöjd med veckan.
Ångesten har legat otroligt lågt det senaste. Detta känns verkligen underbart. Funderar på om det var pga att jag slutade med minipillren - dumt att sluta egentligen, orsakar så mycket stress kring graviditeter osv, men samtidigt om det gör så att ångesten minskar så är det väl värt det, I guess :)

Igår fick vi äntligen sålt 850:n. Det känns sorligt, för han var ju bra. Men that's life. Lite jobbigt för oss med seperationsångest, dock. Att slänga tofflor är ju jobbigt för mig, så ... Tänk då på hur detta kändes, en bil är ju lite mer än mina tofflor.

Idag sov vi till tolv, gick upp, åt lite blandat till frukost - Martin gjorde äggröra i micron och jag tuggade i mig lite godis från lördagspåsen.
Sen åkte vi och handlade middag. Hemmagjorda hamburgare med egenfriterade pommesfrites, gott!!! Helt klart det bästa, speciellt när man som jag har fått nån helt wierd sukting efter fet mat. Inte bra, inte bra. Men gott, så gott.
Vi såg på några Six Feet Under-avsnitt ( underbar serie, helt galet bra, vekligen ) och sen klinkade Martin lite på gitarren. Han håller på att komponera en egen låt, verkar bli bra. Han är duktig.

Yehaw, jag höll mig frisk i en o en halv månad innan jag halkade tillbaka igen.
Förkyld med feber och massa hosta. Riktig gubbhosta, låter otroligt löjlig, men inte mycket att göra åt.
Har varit hemma sen igår. Tur att man blev sjuk först nu, och inte förra veckan, nu är ju alla föreställningar över och ingen börjar med något nytt innan lovet. Så bra tajming ^^
Föreställningarna gick super bra, ska lägga upp bilder när jag får tag i dem Oskar tog - orkade inte släpa runt på min feta kamera dessa dagarna, fy på mig.
När vi spelade på stadsbiblioteket i Göteborg kom Yael och tittade, det var jätte roligt och jag har saknat henne kom jag på. Fick beröm och det var ju inte helt fel det heller :)
Vi tog en fika och jag var Jacobs favorit - det är bra att ha halsband på sig när man ska flörta med små barn.

Efter fikan med syster åkte Oskar, Tess och jag mot centralen, för att ta oss hemåt mot Uddevalla. Vi stannade till på Burger King och köpte mat, för att sedan bege oss mot bussen, men vi fick inte gå på bussen, för vi hade mat med oss. Så vi fick snällt gå av och äta upp vår mat, för att sedan ta tåget,  som gick en timme efter. Jag var inte glad, inte alls, var så arg och ville mest strypa busschaffören, långsamt.
Sen mötte vi Denise som med bestämde sig för att ta tåget med oss. Det blev en trevlig och glad resa, dessutom fick vi resa jätte billigt, för herr konduktör var fruktansvärt generös. Inte helt fel att betala 29 kronor från Göteborg Central till Uddevalla Östra! Score!
Tog det lugnt och badade när jag kom hem, min fina man hämtade mig, tack ♥
Sen kom gänget till mig och vi lirade GH och tog det lugnt. Dock blev det lite kaos med allt senare. Men när vi vaknade i söndags var allt bra igen.

I måndags hade vi vår sista föreställning, för hela skolan. Det gick superbra, känns både tråkigt och skönt att det är över. Dock ska vi ju spela den igen när vi åker till Estland till våren.
Efter föreställingen tog sjukdomen överhand och jag fick åka hem. Så nu har jag inte lämnat lägenheten på snart två dar. Hjälp!

Nu ska vi se om Triss behagar att komma in. Hon har fått smak för utelivet. Iaf i några timmar om dagen :)

Hej sålänge!

Det är rätt obehagligt att veckan kan gå så fort. Imorgon har vi föreställning. Kaos, totalt kaos. Vi har inte haft ett enda genomdrag utan avbrott.
Det känns hemskt. Men imorgon, när alla vet att det verkligen gäller så hoppas jag att det ska gå bra. Att folk kan hålla sig för skratt, och att allt ska flyta på så bra det bara går. Vill att vår första grej som grupp ska bli jätte bra!
Här är en fin fin bild på en av våra repetitioner :)



Idag har det varit en vanlig torsdag med svenska o matte. Satt hela lektionen med ett freaking tal och kunde inte lösa det, Stig var inte direkt till någon hjälp heller. Jag blir så trött på att man inte kan få bra undervisning, speciellt nu när man betalar massor med pengar för att få den. Svenskan var jätte bra och vi gjorde olika skrivövningar, vi skrattade mycket :)
Efter skolan åkte Oskar, Theres o jag till Uddevalla. Vi fick skjuts av snälla Tina som har en stor bil :) Oskar fick köpt sig en plattång och Theres ett par skor :) Sen klarade jag inte att ignorera min huvudvärk längre och åkte hem. Martin mötte mig vid bussen och tog min väska upp för backen - underbart.
Har badat, ätit mat, druckit varm choklad och stickat klart mössan till Oskar. Fick pengar av honom och köpte garn i färger han inte vet om än - så det blir överraskning imorgon!

Triss var jätte trött efter dagens utomhusvistelse idag med. Det hade fastnat en tejpbit på baktassen, och den hade tydligen suttit där en stund. Hon hade kämpat jätte hårt med att få av den men inte lyckats. Så när jag plockat bort den och släppt in henne gick hon och lade sig rätt omgående efter att hon kikat i sin matskål efter tonfisk.


Nu ska jag fixa lite inför imorgon, försöka bli kvitt ångestbubblan i bröstet och sova.
Solong sålänge :)

Nu har jag suttit och läst igenom de gamla inläggen. Herre min gud vad jag gnäller!
Det är helt galet - inte undra på att ingen läser, iofs så har jag ju inte gett ut adressen till så många, men ändå.
Dock kom jag just på att det kanske kunde vara lite roligt att ta upp bloggandet igen, mest för mig själv, för att kunna gå tillbaka och läsa vad som varit.

Men tillbaka till nuet och verkligheten!
Sen sist jag skrev har det nästan gått ett år, mycket har hänt - jag har slutat jobbet! HURRA! Istället för städerska-tar-död-på-min-rygg-jobbet så har jag börjat läsa upp mina betyg :) Och inte vart som helst, utan på Ljungskile folkhögskola! Där går jag allmän linje med drama ( Draken ) och har hamnat i en alldeles underbar klass, med fina nya vänner som jag tycker hemskt mycket om. Innan terminstarten var jag fruktansvärt nervös, rädd för att det skulle bli som på gymnasiet, känna att man inte passade inte någonstans och konstant undran över vad fasen man gör här - men icke! Hittils har jag känt att jag trivs nåt otroligt, tryggt och jag litar på dem jag umgås med :) ( Ni är superbra! )

Sen så har Martin och jag skaffat råttor. Först blev det två stycken i Januari - Sylvester och Arnold - vi köpte dem av en tjej på Öckerö som haft dem en tid och sedan tröttnat. Hon hade spån i buren, så Arnold hade pga allt damm i det, fått rossel ( Råttastma ). I april, när vi flyttade från Jarlsgatan till låghusen på Tureborg, skaffade vi två små råttkillar, dessa kom att heta Strumpan och Rizzo. Dessa fyra rackare har olika personligheter:
Sylvester - nyfiken, kontrollfreak nästan. Så fort man öppnar en av luckorna i buren sticker han fram huvudet och sen hoppar upp för att kolla om det kom in något ärbart eller om man kanske kan försöka komma ut och kissa på stickkontakterna, det är viktigt med revir tycker han. Sen måste han alltid gömma undan extramaten de får, alla middagsrester ger vi till dem, han lägger dem bakom toaletten i deras bur och är jätte nöjd att han varit så snabb o smart att de andra inte får något. Grejen är den att när han går och lägger sig så går de andra och äter upp det. Det är såhär varje dag.
Arnold - den late, nysande tjockisen, han älskade att ligga i huset och sova och mysa, gå upp o äta och dricka, sen ner och sova igen. Åtminstonde fram tills han dog. Det hände den 3 oktober, Martins och min ettårsdag för att ha bott tillsammans. Av ålder, började tappa päls och bli gråare, tappade balansen, en förkylning tog knäcken på honom och det känns jätte hemskt att inte höra honom nysa när man tittar på tv. Vi saknar dig Arn <3
Strumpan - Anledningen till att han heter Strumpan är pga att han tycker om att krypa in i strumpor och gosa. Han gillar även att ligga i huvan bak på tröjan, men det var inte så fint att kalla honom för Huvan ... Han är den kittliga av de fyra. Vi har en liten näthylla från Ikea som de gillar att sova i. Sylvester brukar ligga och sova där framåt kvällskvisten, då kommer Strumpan och vill att Syl ska tvätta och putsa på honom. Syl gör det gärna, det enda är väl att det låter som att han håller på att tortera Strumpan till döds, för han piper nåt otroligt. I början blev vi arga på Syl och skällde, sen så såg vi att Strumpnötet gick in dit av fri vilja och Syllan bara var snäll egentligen. Stackars Sylibyl. Strumpan är även burvaktaren. Vi har skaffat oss en liten katt, hon kom hit i juli och då var ju råtterna större än henne, så hon blev rädd för dem - jätte bra tyckte vi, för tänk om hon skulle bli mordisk och kände för att äta lite extra en dag. Inte då, det var Strumpan som under en natt tyckte att hon kom för nära och bet henne helt enkelt i ena örat. Så på morgonen när vi gick upp hade hon lite torkat blod och ett stilrent hack i ena örtoppen. Inte så rockigt på kattskalan att ha blivit biten av en råtta. Nu när hon kommer nära gör Strump utfall mot henne och blottar tänderna. Han är tuff, den.
Rizzo - Den fete. Han var mobbad i början, men han gjorde revolt och har blivit ett riktigt bad ass. Han har lite rex i sig, så pälsen o morrhåren är krulliga, därav namnet. Han är en tyken liten skit som muckar gräl med andra. Terroriserar Syl tills han säger ifrån och då skriker Riz högt. Samma sak här som med Strumpan - vi trodde Syl var dum, fram tills vi såg att Riz var en liten hal typ. Men han är mysig, det är skönt att bada honom, för han torkar fort och gillar att bli kliad bakom örat.

I juli skaffade vi Triss, kattskrället som Martin säger.
Hon är en trotsålderkatt. Hon vet att hon inte får vara på köksytorna eller på borden - ändå var det något lite skrälle som stod och åt ur vår ärtsoppekastrull, som var på och stod och kokade! -.- Eller står och slickar disk i diskkon. Man blir ju galen för mindre.
Dock kommer hon när man ropar, det är jätte skönt nu när hon har börjat gå ut. Kommer nog bli mycket skivit om Triss här ...

En annan sak som hänt är att man blivit en glasögonorm. Dagen efter att man fyllt 20 så var vi hos optikern. Jojomänsan, jag var närsynt. Ringde och berättade för mamma, hon skrattade och sa " Det har du ärvt av mig, muhahah" -.-'
Man känner att det går utför när man blir gammal.
Dock var det ju hos Spechsavers, så två par till priset av ett. Detta moment var dock rätt svårt, för det var inte många bågar som ville ligga bra på min lilla tokiga näsa. Så när man väl hittat ett första par, tog det dubbelt så lång tid att hitta ett andra. Martin var lite svår att ignorera när han med gick runt och provade glasögon, det såg kul ut. Han är mysig, min man.

Nej, nu har jag nästan skrivit en hel roman. Martin ringde precis, han blev sur över att jag bloggade - han hatar det. Och visst, det gör jag med, iaf när folk har det som yrke. Rätt löjligt asså.
Nej, nu blir det skola och förberedelser för föreställning. Sen sko och byxköp med Oskar. Han behövde det, sa han.

So long!

Åh, jag önskar att jag kunde spola i tiden.
Men det går ju inte.
Vill ha det så som det är, på många plan, men vill ändå ha vissa saker så som det var i somras.
Jag är så sjukt rädd hela tiden, och jag orkar inte med det längre.
Jobbet är skit piss och fan, jo visst, bra pengar, men trivas är väl viktigt med?
Idag åker han med, och jag sviker honom, känns det som.
Vaknade i natt och var bara så ledsen, och det känns inte som att nånsin kommer bli hundra igen.
För jag oroar mig och kan inte slappna av.
Längtar efter ledighet och bekymmerslöshet.

Uh, jag är rädd.
Och har ont i min rygg.
Denna dagen kommer vara läskig, hoppas att man överlever :/

Dagens läge - Skit.
Jag har inte råd. Inte råd att ha kvar min älskade Måne. Och jag är så jävla ledsen. Men jag orkar inte gråta, för om jag börjar kommer jag inte att kunna sluta. Gosh, en enda jävla soppa.
Provryttare på söndag, kommer jag att orka? Jag vet inte. Jag orkar knappt åka dit, för det gör så ont. bara så ont.
 I luv you, min fina envisa åsneislänning, mer än nån annan vet om tror jag. när allt var så svårt så fanns du där, och även om du jävlades mer än jag egentligen orkade med, så tyckte jag bara mer och mer om dig, och det var skönt att känna att du verkade tycka samma.
På ett sätt vill jag tillbaka dit, för då var det bara du som existerade för mig, och jag behövde inte bry mig om nåt annat överhuvudtaget, du var min värld och jag var din skulle man kunna säga.
 Och nu sviker jag dig, nåt jag lovade mig själv att aldrig göra, för att du skulle kunna börja lita på människor igen, som du efter många om och men faktiskt började lita på mig.
Shit, jag kommer inte överleva.
 Du har inte ens åkt än, inget är bestämt, men jag känner att utan dig i mitt liv, kommer inte vara detsamma, och jag kommer sakna dig så mycket att jag kommer gå i tu.

I mitt hjärta föralltid - Máni.

Usch, jag önskar verkligen att jag kunde säga att jag mår fin fint.
Men det gör jag inte -.-
Jag är sjuk, förkyld så in i helvete, vill inte vara mer sjuk, har varit det massor denna höst och  varit borta från jobbet massor, vilket min chef påpekade häromdagen, och sa " vi kan ju inte stå utan en anställd så ofta som vi gör nu", och det gjorde mig både rädd och irriterad, för det är ju inte så att jag stannar hemma från jobbet för att jag tycker att det är kul. Nej, det är ju för att jag är sjuk.
Dessutom så trivs jag inte längre, alla gnäller på allt och alla och ingen är tacksam för vad man gör.
vill så jätte mycket ha ett nytt jobb, för det måste man ju ha, annars går inte ekonomin runt. Vill egentligen börja plugga, men då måste jag ta lån, och de får man ju dras med resten av livet.
Martin blir ju med av med jobbet efter jul, iofs så har han en utbildning och det kommer inte ta lång tid innan han har ett nytt jobb, men det känns som att vi deppar ihop här hemma. Jag för att jag inte trivs på mitt jobb och har ångest varje kväll innan jag somnar, och sambon för att jag mår knas och han är orolig för sitt.
Inget jobb - ingen Máni,  och det vill jag ju inte heller, för han är min bebis.
Det går inte en dag utan att jag har ångest över nåt längre, även om jag inte har haft det såhär bra som jag har det nu på väldigt länge, för snutt är ju det bästa som hänt nånsin. Men jag vet inte, jag är nog inte skapt för att le

Första måndagen i nya lägenheten. Klockan är tioi nio. Jag är hemma från jobbet pga konstig ont i magen och huvudet mitt känns som att det är undanstuffat i nåt av flyttlådorna.
 Det är knas.
 Jag har flyttat hemifrån.
Hjälp! - Så känns det lite faktiskt ..
Vuxen! - Knas knas knas! Jag, vuxen? Inte så stor chans, eller?
Sambo - Men jag bor ju med världens bästa älsk, så jag klarar mig bra <3
Ny stad - Det är rätt så creepy dock, men jag gillar stället, Uddevalla är mysigt :)
Helgen har gått ut på flyttande, ett jävla spring upp o ner i trapphuset och ett jävla massa handlande. Pengarna tryter, det är lite läskigt det med. Men det ska gå bra, man får bara prioritera lite. Vi har även förundrats över HD-tvns klara bild, galet bra :P Idag har jag hittils vaknat, ringt jobbet och förklarat min sjuka sits och sedan ringt till diabetesmottagningen och förklarat att jag inte kan ta mig dit idag och nu senast ringde jag till vårdcentralen på Tjörn för att få en tid där, för jag känner mig typ som jag gjorde när jag blev dålig i Turkiet, and that's not soooo nice, noo .. Innan jag tar mig ut till ön måste jag fixa med mitt busskort som morsan laddade fel, sen handla mat så att vi kan äta middag idag. Sen efter vårdis ska jag träffa en tjej som ska prova Máni och eventuellt bli medryttare på honom när han flyttar upp hit till mig i Uddevalla. Skönt om det blir fixat, för jag vill inte skicka hem honom igen, så jag hoppas att jag får till det på ett bra sätt. Han är ju gullbästis liksom. Aja, jag får väl sätta lite fart och röja lite wellpapp kanske, och diska. Vuxen, som sagt -.- Hoppas alla andra har en bättre måndag än mig! :) Over aand ooout!

Jag har fått fortsatt jobb, fan fan fan fan vad naaajs! :D
Känns så skönt att veta, plus att jag kan flytta nu. Hurra!
Sambo blir det, på 47 kvadrat. Underbart <3
Over and out ^^

Hemma igen efter en vecka i Turkiet, Marmaris med morsan. Det har varit en känsloladdad vecka, med panikångest, hemlängtan, tårar, maginfluensa och galna turkar.
Men själva resmålet och hotellet var rena paradiset som vi delade med ryska maffian. Så sjukt mycket ryssar var det. Överallt, helt galet.
Första två dagarna längtade jag så mycket efter Martin och hemma att jag hade konstant ont i magen, lipade, vilket jag inte gjort på länge, inte sen innan jul eller nåt, innan min apati och likgiltighet slog till i vintras, som tur är är den inte kvar än.

 De andra dagarna ( söndag, måndag och tisdag-dag ) var über bra :) På tisdagskvällen fick jag ont i magen och ville kräkas, men gjorde det aldrig. Vaknade tre på morgonen av att magen gjorde ont och gick på toaletten, inte så najs. Låg vaken med frossa och muskelvärk fram tills morsan vaknade. Hon ringde till ett av sjukhusen som resebolaget rekomenderade och så hämtade de oss i en bil och körde oss till sjukhuset. De klämde på min mage och satte dropp på mig, kul att jag inte har en enda synlig ven typ, så på femte försöket träffade de rätt, åh, jag som hatar att få droppnålar med ... Sen fick jag antibiotika och nån sjukt stor spruta i asset. Sov i fyra timmar och när jag vaknade var droppet färdigrunnet och jag mådde prima. Vette fan vad det var jag fick men effekt gjorde det ^^
Fick med mig två olika tabletter att ta i fem dar. Åt endast lite ris på onsdagskvällen.

Torsdagen slappade jag i lägenheten och åt frukost själv. Rätt spännande, för när inte morsan var med gick turkarna loss och jag fick 3 drinkutbjudningar och lite annat smicker. Helt sjukt, bara för att man har blå ögon typ.
Sen packade jag och tog lite naturfoton innan bussen hämtade oss och vi fick åka hem.

Morsan blev tagen i passkontrollen för att hon hade en gaffel i handbagaget, så nu är hon uppskriven i Turkiets register över folk som har farliga föremål med sig på flygplatsen :P

Så nu sitter jag här i kalla Sverige och har idag redan tagit tre tabletter, en för magen, en för värken och ett mini-piller. Två till ska intas ikväll. Suck, jag gillar inte piller.

Snart ska jag dock ta mig ner en sväng till jobbet och hämta min cykel och håna folket för att de inte har en lika snygg bränna som min :P

Over and out for now, yes :P ^^

Nyss inflygen från sverige till turkiet ^^ sitter just nu på bussen och väntar på att bli utkörd till marmaris och hotellet ^^ det är typ 28 grader ute och cikadorna (typ syrsor) låter låter massor. Flygresan gick fort, skönt tyckte ass :) längtar efter snutt, massor <3 solong sålänge :) over and out ^^

åh, jag fattar inte grejen bara.
Jag fattar inte att allt inte bara kan vara som det ska vara, att så fort jag är hemma på kvällen och bara slappna av helt och totalt, förbereder mig på att somna, så blir det såhär.
I dont get it, är jag inte värd annat?
Är rädd att jag ska vakna upp och upptäcka att allt bara var den mysig dröm, för jag fattar inte att jag har det så bra som jag har det, väntar bara på att nåt ska falla och allt ska bli lika sugande och förödande som vanligt.
Rädslan, jag orkar inte med den.
Förut så föll det nästan, i mig. jag kunde inte hålla mig uppe själv, bara skakade och frös, frossångest var längesedan, men att jag haft det såhär nu gör mig ännu räddare. Idag var en underbart bra dag, varför var jag tvungen att dra på mig en ångest attack? till vilken nytta? Till vilken anledning?

Suck på't.
Jag är rädd att fastna i träsket av ångest, panik och folkrädsla.
Är jag påväg dit?
jag hoppas inte det.
Vill vara den jag varit denna vår och sommar, jag har faktiskt trivits bra med mig själv, men nu börjar jag tvivla, rädsla att bli lämnad pga att jag inte känner mig bra nog osv. Ond cirkel -.-

Dagens känsla: Ueh.
Dagens andra känsla: Sjukast i världen
Dagens tredje känsla: Tjockast och uppsvullnast i världen.
Dagens fjärde känsla: Åh, vad jag längtar efter snutt.

Suck, jag är jätte förkyld. Pallar ju inte :( Och inte kan man vara hemma heller, det har vi inte råd med. Nej nej.
Träffade snutt idag, fast jag egentligen inte skulle gjort det, två gånger tillomed. Åh, han är bra han <3.

Idag har man jobbat. Blivit pinad, för att man glömde fylla på kaffe innan lunchen. Ibland undrar jag om det är det enda vissa gör på det stället, för inte fan jobbar de iaf -.- suck. Längtar efter att vara ledig, fast ändå inte, för jag kommer sakna sönder.

Igår somnade jag innan tio, det kommer jag säkert göra idag med. För satan vad trött man är när man är sjukiz.
Sen så är min mage dum och tjockar och sväller, jag är la känslig mot nåt kanske. men orka bry.
Sen så måååste jag jobba imorgon, och jag är fasen sämre nu än vad jag var när jag stannade hemma i tisdags, men jag har inte råd att vara hemma :(

Fan, jag gnäller, men det var skönt att gnälla lite :P
Förlåt, om det nu är nån som läser :P

Aja, skriver la mer nån annan dag, kanske efter helgen ^^
Soooloooong :D