Torsdag

Triss attack, no. 1.

Tokan.

Triss attack no. 2.

anfall

Tyvärr kan jag inte skriva så mycket. Detta pga att min ena hand är skadad och gör ont att använda.
Vår kära lilla råtta, Strumpan, har fått nåt attitydproblem och anfaller både mig o Martin när vi vill greja i buren och sträcker in våra händer. Han anföll min hand igår och bet igenom lillfingret två gånger. Det droppade massa blod på golvet och jag skrek efter Martin som satt med hörlurar på inne vid datorn. Oskar sprang och hämtade papper. Det var två jack på båda sidor av fingret, varav ett av dem var ett riktigt köttsår. Fingret svullnade snabbt upp och diskodunkade nåt otroligt. Ingen rörelse med det var möjlig.
Idag är det lite bättre. Dock värker det i hela handen när jag rör den, och jag kan inte ens ta sprutan på mig själv, eller tvätta håret. Så Martin är snäll och hjälper mig ♥
Lillfingret är dessutom lika stor som mitt långfinger och går inte att böja eller röra på.
Men men, vi får se vad som händer med det.
Och titta så mycket jag lyckades skriva med bara en hand!

Ha en skön kväll :)

Julpynt

Åh. Jag vill julpynta. Verkligen!
Det är så mysigt och fint med alla stjärnor och ljus i fönstren. Och det lyser upp i mörkret.
Men icke. Får allt ta och vänta tills slutet av novembereller början av december.
Men det rycker i mina fingrar, de vill pynta. Riktigt bad vill de pynta.



Såhär såg det ut i vår gamla lägenhet förra året. Men nu har vi ju den nya, större med många fler fönster, så massor att pynta! Happy Astrid, yeah.

Den här veckan har precis börjat, och hittils har den varit okej. Är väldigt trött, men ändå glad.
Igår fick jag iaf reda på att jag fick hoppa över ett tal i matten som jag suttit med under tre lektionspass. Det kändes otroligt skönt. Och iomed att jag klarade de andra talen hade jag ju iaf fattat grejen, så det var en lättnad.
Igår köpte även Martin och jag några nya firrar till akvariet: Två scalarer, en till snigel och två räkor. Martin är lycklig nu, för räkorna ville han verkligen ha :) Han är söt.
Idag har det inte hänt så mycket. I skolan har vi precis börjat med berättande, så vi berättar sagor och har det rätt mysigt på lektionerna. Vi såg även en film om rattfylleri, tack och lov hade de kortat ner den en smula och inte gjort den lika intensiv - när jag såg den på gymnasiet gick jag och kräktes ...
Sen kom Martin och hämtade mig och vi åkte hem och lagade mat, eller ja, Martin lagade mat :) Kycknoff kallar vi det ( ungefär som korvstroganoff fast med kyckling ) och det smakade super ♥
Katten fick lite kyckling, hon kurrade högljutt och blev glad :)


Nu ska vi snart åka och handla lite förnödenheter och sen blir det husfruar på tv.


Solong så länge!
/ Ass.

Torsdag

Trött! Så äckligt trött. Har snoozat väckarklockan i säkert en timme - dumt! För man blir ju bara segare i huvudet av det.
Veckan går så fort, det är redan torsdag.
Veckan har varit lite upponer. I tisdags var nog en av de värsta dagarna på länge.
Jag har kommit fram till att jag går i en klass vars åsikter och tycke hör hemma på mellanstadiet. Att vissa personer behandlar andra dåligt och klagar på att alla är så taskiga mot denne hela tiden, men om du inte är snäll - hur kan du då förvänta dig att alla andra ska böja sig på knä och buga så fort du kommer?
Och jag blir galen. Galen på att det har gått så långt. Jag har inte bett om at få hamna i detta. Inte bett om att få ångest utav detta.
Är det konstigt att man inte orkar fråga någon som annars inte frågar en, om denne vill följa med och göra något? Som var bjuden på fest, men sen i sista stund tackade nej pga att personen denne var intresserad av inte kunde komma? Då känner man ju att man spelar stor roll. Ren jävla falskhet, och jag orkar inte ta det. Skiter i hela grejen nu. För jag har faktiskt försökt, försökt vara snäll och förstående, men när man inte får något tillbaka och när man bara duger när det passar, då pallar jag inte längre faktiskt. Och då känns det skönt att jag har dem jag verkligen litar på och tycker om. De som ger mig glädje och det känns som att jag ger dem samma sak tillbaka.
Men hela den här situationen ger mig en sån ångest. Pga att jag känner att jag inte orkar, inte pallar, inte har bett om att få det såhär. Och jag är orolig för att det ska förstöra och röra runt i alla andra relationer. För denna person nästlar sig in och fjäskar. Jag vill bara kräkas över allt fjäsk, alla tomma ord som är så lätta att genomskåda. Uäk.
Men nu tillbaka till resten av veckan.
Vi vaccinerade Triss i tisdags och det kändes skönt att äntligen få gjort det.

Onsdagen var bra, kändes väldigt bra faktiskt och flöt på bra. Vi hade filmkunskap och analyserade Hajen, sen såg vi på Big Fish och analyserade den. Sen umgicks jag med min Mövs och vi åkte till Göteborg för att titta på en liten bil till mig. Dumt att bustningen fram var paj och den hade börjat rosta, annars hade jag haft mig en liten fin Mitsubishi colt att övningsköra med. Samtidigt som man åkte bussen skrev jag klart min bokrecension och försökte att inte kräkas. Busschaffören var en sån där sur typ som gasar och bromsar, gasar och bromsar. Tur att man inte hade nackspärr ... Såg även på ett kaotiskt avsnitt utav Grey's Anatomy. Det har börjat flippa ur nu, faktiskt.

Och idag är det ju torsdag - sovmorgon och sen svenska b. Hälften redovisade vilka böcker de läst och berättade lite om dem. Det var roligt! När jag sedan skulle ta mitt måltidsinsulin vid lunchen upptäkte jag att jag glömt det hemma -.- Så fort iväg ner till bussen och åka hem och sticka sig i låret. Tur att bussarna går hyffsat ofta iaf!
Väl hemma tampas jag med katten som blev glad när jag kom hem och ville sedan direkt bli utsläppt. Visst tänkte jag, det regnar, men vi provar. Efter två minuter hör jag ett klagande jamande och katten sitter utanför porten och tittar rätt förebrående på mig. Men nu efter några minuter inne vill hon ut igen. Men icke. Hon får hålla sig tills det slutat regna. För man vet ju att det blir samma gnäll igen när hon väl kommit ut. Min fråga till världen är väl varför inte hon vet om det själv.

Nej, nu blir det lite matteplugg och sedan kommer nog min man hem :)
Soloong!

Natt.

Ja, så är det. Det är natt. Klockan är två minuter i två, på söndag natt - jag kan inte somna.
Är inte trött. Inte alls.
Detta gör mig galen. För om sex timmar ska jag hoppa på bussen där nere vid bron och ta mig till skolan. AAAAAH! Så jag funderar på att inte gå och lägga mig, utan helt enkelt sitta uppe tills klockan är sex, ta en dusch och dricka starkt kaffe, göra mig så snygg det går efter en natt utan sömn och sen ge mig av till skolan, för att sedan åka hem och sova!
Men, vi får se. Allt kan hända. Och nattens timmar går så långsamt i vaket läge.
Imorgon börjar skolan igen med, är sådär pepp. Speciellt efter en veckas sjukdom och sen en veckas lov på det.  Jag firar stort här i natten. Yeah, right.
Martin ligger och sover. Katten med.
Martin fiser - jag tackar min lyckliga stjärna att lukt färdas uppåt.

Det har iaf varit ett bra lov. Jag har gjort väldigt lite. Sovit, städat lite lagom, träffat Oskar, bowlat med goa vänner och fina älsk ♥, varit med Martin en sväng på jobbet, ätit pepparkakor och träffat mysiga Jessi :)
Är helt klart nöjd med veckan.
Ångesten har legat otroligt lågt det senaste. Detta känns verkligen underbart. Funderar på om det var pga att jag slutade med minipillren - dumt att sluta egentligen, orsakar så mycket stress kring graviditeter osv, men samtidigt om det gör så att ångesten minskar så är det väl värt det, I guess :)

Igår fick vi äntligen sålt 850:n. Det känns sorligt, för han var ju bra. Men that's life. Lite jobbigt för oss med seperationsångest, dock. Att slänga tofflor är ju jobbigt för mig, så ... Tänk då på hur detta kändes, en bil är ju lite mer än mina tofflor.

Idag sov vi till tolv, gick upp, åt lite blandat till frukost - Martin gjorde äggröra i micron och jag tuggade i mig lite godis från lördagspåsen.
Sen åkte vi och handlade middag. Hemmagjorda hamburgare med egenfriterade pommesfrites, gott!!! Helt klart det bästa, speciellt när man som jag har fått nån helt wierd sukting efter fet mat. Inte bra, inte bra. Men gott, så gott.
Vi såg på några Six Feet Under-avsnitt ( underbar serie, helt galet bra, vekligen ) och sen klinkade Martin lite på gitarren. Han håller på att komponera en egen låt, verkar bli bra. Han är duktig.

Jag lovar mitt husband <3

Nu ska jag återgå till Harry Potter-spelet. Och invänta gryningen eller sömnen. Vi får se vad som kommer först.
Bye!





RSS 2.0