KattAssi

"Du är som en västanvind, en mjuk smekning mot min kind.
Som en vacker blomma i sol står du och lyser med din närvaro.
Jag blir svag av din doft doften av dig, den doft jag inte glömmer.
Min saknad till dig, slås endast av din skönhet.
Först var intet, sedan blev det vi två, älskar dig."

Den här skrev Martin till mig. Det var någon dag efter en av oss två sagt det första "jag älskar dig".
Det har gått ett tag sen dess, men mysigt att se tillbaka på det gamla ibland :)

Helt underbart att det äntligen är fredag!
Dock vet jag inte när jag kommer loss från Ljungskile idag, men det får väl bli ett senare problem ..

Anledningen till att jag skriver idag är mest för att jag måste få uttrycka min ilska över en viss typ av människa, som råkar finnas på denna planet. Man skulle nästan kunna säga att det är ett djur, ett fegt djur som inte ens vågar stå för saker det sagt och gjort. Men iaf, djuret/människotypen är: Mansgrisen.
Mansgrisen är ett djur/alternativt en människa som ser på folk (oftast folk av det kvinnliga könet) som ett par gående bröst, alternativt vandrande mutta eller vandrande rumpa.
Dvs, de ser inte personen, utan så fort denne rör sig eller bara står still dras mansgrisen blick till exempelvis brösten. Sitter ögonen där? Nej, det är väl allvarligt fel på denna människa isf, men varför tittar då MG på det? Jo, för att MG är ett svinigt djur med bara en insikt i hjärnan. Antar att alla kan gissa sig fram till vad jag syftar på.
I vissa fall kan även MG prata högt, vitt o brett om vad han har för planer för sitt byte, dock låter han inte bytet få reda på detta, utan är bara äckligt trevlig mot denna och låtsas som om ingeting är i görningen.
Ett minus för Mansgrisen i denna situationen är om bytet har vänner med stora öron. För då kan det hända att bytet får rapporter om hur MG pratar osv.
När bytet känner sig redo att konfontrera djuret i frågan blir det ett helt kaos utav allt. För det är bara ljug allt som rapportörerna sagt. Okej, kan ju stämma, men lite senare under diskutionen kommer det fram att "jaha, nej men jag har bara sagt sånt på skoj!" Följdfråga: Hur ska mansgrisen ha det? Vilket ljug är det bästa?
Offret i situationen är ju inte helt bakom flötet, har man nån som helst koll på sociala koder kan man ofta upptäcka att nåt är i görningen.
Men det förstår inte Mansgrisen, som är helt inne på sin instinkt. Och MG blir helt enkelt arg, tar åt sig och skriker.

Frågeställning: om man blir arg, skyller ifrån sig och skriker och sedan ändrar storyn mitt i, är man inte skyldig då?
I dessa dagar känner jag att man borde införa jaktsesång på Mansgrisar, eller iaf psykvård.

Idag är det back to school som gäller. Känns lite blandat. Hade gärna varit ledig en vecka till ... Och gjort allt jag egentligen skulle gjort denna veckan .. Hrm .. Lite stessad är man.
Jag är dock fortfarande rätt så pissed off. Skulle egentligen vilja skrika ut för hela världen vad som hänt, men det riskerar lite väl drastiska konsekvenser kanske, och det är väl egentligen det "Psykbrytet" vill.
Men är någon intresserad så kan jag ta det p2p ^^
Förövrigt är allt bra. Min kära Martin och jag har slipat lite mer på våra framtidsplaner och det känns super bra.
Jag är happy as hell, typ :D
Tur att man hittat sin man så fort, lix. Så att man slipper fara och flyga över världen innan man hittar honom. Uddevalla var ju inte så långt bort ändå... :)

Men nu måste jag göra i ordning mig. Kanske blir klar med Matte B idag - det vore på tiden. Fast det var nog bra att jag sköt upp den kursen på gymnasiet, mer stress där och jag hade gått sönder.

So long så länge! :*

As arg.
Möter jag dig på stan eller någon annanstans kommer du ångra dig. Ångra att du valde att försöka röra runt i vårt förhållande med dina lögner.
Du vet lika lite som du betyder - ingenting. Skiten under mina skor är fan värt mer än dig.
Så se dig om, noga. Du vet inte vilka demoner du retar upp.