Dag 01 - Om mig
Härligt att hela listan börjar med en galet svår fråga, men vi provar!
Jag heter Astrid. Föddes på östra sjukhuset i Göteborg den 7 augusti 89. Detta gör mig idag 21 år gammal. Fram tills jag var tre år bodde vi i Majorna i Göteborg, på Älvsborgsgatan. Vi hade samtidigt sommarhus på Tjörn, och mina föräldrar bestämde sig lite hastigt och lustigt för att bygga om stugan och göra det till ett året-runtboende. Jag var hemma med mamma fram tills jag var fem, då började jag dagis - Smultronstället. Jag avskydde att leka med killarna då de bara kastade kuddar och var allmänt skräckinjagande.
Under mitt år som femåring skilde sig mina föräldrar, mamma skulle flytta till Tynnered och pappa hamnade i Stenungsund. I sista sekund ändrade sig mor och även vi hamnade i Stenungsund. Ett år bodde vi där, sedan köpte mamma tillbaka huset och har bott där sedan dess. Pappa är kvar i Sundet sedan dess också.
Första klass började jag på Fridas Hage i Höviksnäs. Vi gick i en 0-2. Det var nåt nytänkande, att man skulle blanda årskurserna, vi gick i blandad årskurs fram till åk 5. Alla klasser blev årskurser varförsig. Varför ändra ett gammalt vinnande(?) konsept?
Uppväxten på Fridas Hage och Tjörn vad hemsk, pga nyinflyttade stadsbarn i årskurs tre, slutade alla att leka med barbie, det var bara små barn som gjorde det, och man ville ju inte vara en liten barnunge .. Man slutade fråga om man skulle leka och frågade istället "vill du vara med mig?" Kan ju i dagens läge låta lite väl kinky än vad det är .. Men men ..
Iaf, jag och mina två kära vänner Matilda och Julia, lekte med Barbie i hemlighet. Använde kodord i skolan så ingen annan skulle fatta vad vi höll på med. Dock en dag satt vi hemma hos mig, och då kommer en av dessa personer, utan att ha ringt först, och ertappar oss med att LEKA MED BARBIE!!! Damn .. Vi kom med en kass ursäkt om att vi bara friserade dem. Men ändå, den hemliga Barbie-klubben var lite skakig sen dess.
I årskurs fem började förövrigt allt skitsnack. Som aldrig ville ta slut. En tjej som hade en syster på högstadiet var högsta hönset i detta (Lite Gossip Girl-style, typ Queen B) och berättade hon att hon ogillade någon, så blev det utmobbning och ryktesspridning. På nåt sätt lyckades jag hålla mig emellan detta, men man levde alltid med en ständigt oro om att man skulle bli utsatt nästa dag, oskyldigt anklagad för nåt man inte gjort. Gött för en elva-åring...
Såhär fortsatte det, även fast vi bytte klass i sjuan, så hängde skitsnacket efter, hela vägen till slutet på gymnasiet, men jag lyckades ta mig loss från högstadiemisären, med hjälp av musiken. Kent, Broder Daniel, Håkan Hellström - de räddade mig, öppnade en dörr. Detta gav mig styrka, jag var rätt ensam, hade alla vänner som låg minst ett år över mig, men jag var lycklig, jag hade börjat sökandet efter mig själv. Även om någon spottade efter mig (Bob) i korridoren för att jag hade svart hår och stjärnor klistrade under ögonen, kunde inget nå mig, jag var lycklig.
Krasch sa det sen, när jag började på gymnasiet. Jag hade en vision om att alla dörrar skulle öppnad för mig när jag började estetprogrammet. Man hade hört folk tala så väl om det, att alla var vänner, alla var harmoniska och respekterade varandra. Lättlurad som man är i sökandet på Edens lustgård fall jag handlös ner i ett svart hål av respektlöshet, skitsnack och gruppindelningar. Det var absolut inte hela klassen som var på detta vis, jag hade mina underbaringar, som jag dock inte har så mycket kontakt med idag, men som jag tycker hemskt mycket om ändå. Men fallet resulterade i att jag drog mig in i mitt skal, mina bariärer som jag byggt upp under nioende årskursen var borta. Jag blev osäker, gick upp o ner i vikt, vågade inte prata, vågade inte stå för den jag var, för den stora massan brydde sig inte. Skolkade till följd av detta. När kuratorn frågade vad som var fel så visste jag inte, det är inte förens nu som jag har fått denna insikt.
Jag kan tillägga att jag var i en relation med en kille, som jag inte trivdes i. Jag trodde att jag gjorde det då, inbillade mig, men nej, nu när jag ser på det i efterhand så var det längtan efter ett normalt liv som låg till grund för detta. Längtan efter att få tillhöra något normalt. Trodde inte att jag var värd äkta kärlek.
Social fobi, den kom i samband med gymnasiet. Klarade inte av att gå på fester, hänga med klasskamrater på fritiden, och jag önskar att jag kunde talat om detta då, så kanske allt hade funkar bättre, men det gick inte ..
Iaf, lite gladare ska vi bli nu ^^
1a maj 2008 lyckades jag göra slut på mitt tuggande förhållande. En stor tyngd lyftes från mina axlar.
5 juni 2008 tog jag studenten.
15 juni började jag arbeta på Indus. Jag hade fått ett vikariat för en tjej som var mammaledig. Samma dag jag började där hade jag inte en aning om att jag skulle hälsa på mitt livs stora kärlek.
Jag hade inte en plan i huvudet på att starta ett nytt förhållande. Dock var jag i topptrim, 60 kilo vältränad hästtjej. (nu är det 70 kilo otränad sofftjej).
Lite mer detaljerat om hur det var när vi fick kontakt kan jag gå in på i ett annat inlägg. Typ det om min kärlek osv ;)
Men iaf, tre dagar efter att jag börjat jobba hade jag en date. Denna date resulterade i ihopflyttning i Uddevalla 1 oktober 2008. Vi hade bara varit tillsammans i tre månader, men what the heck, vi var spouse ^^
Jag jobbade kvar på indus fram tills 7 Augusti 2009 (min 20 årsdag) och sen tog jag ett år på folkhögskola, för att fixa till mina fiasko-år från gymnasiet. När det året var slut gick jag hemma över sommaren, och nu pluggar jag på komvux. Till våren har jag sökt Sjuksköterska-programmet och hoppas på att komma in :)
Vi bor kvar i Uddevalla med två katter, tre råttor och fiskar :)
Gaddam .. kanske lite mycket för den som inte smälter ord så lätt, men det var rätt kul att skriva ..
Imorgon blir det nästa punkt ^^
Over and out!
